Curious Chamber Players, Nordic Tour
Written by Andreas Engström
Thursday, 12 April 2007
Curious Chamber Players
Nordic Tour, 8-16 april 2007
Fylkingen, Stockholm, 8 april 2007

Curious Chamber Players har utvecklats till en av de verkligt spännande svenska ensemblerna för ny musik. Den djupa förankringen i den traditionella och instrumentala konstmusiken kombinerar de med en nyfikenhet på klanger och sceniska uttryck. På så sätt har de upprättat ett band med unga tonsättare med samma lyhördhet för de små tingens musikalitet. Den nordiska turnén som inleddes i Stockholm för att gå vidare till Helsingfors, Oslo, Malmö och Göteborg bjöd på ett oemotståndligt program med några korta men kärnfulla stycken av tonsättare från Sverige, Norge, Danmark och Finland.

Därtill bonusstyckena som framfördes under det att publiken intog sina platser vid konsertens början och efter paus. I sammanhanget var dessa bagateller, men likväl speglar de inställningen till konsertformen. Det handlar om att skapa en helhetsupplevelse där alla parametrar skall vara med: klanger och rörelser i rummet, gestiken och att stanna av tiden och göra konsertlokalen till en helig plats utan att för den skull överestetisera.

Drömmar, klanger och minnen. Så sammanfattade Malin Bång, Curious Chamber Players konstnärliga ledare, temana i de stycken som framfördes. Ett annat sätt att säga det är hur klanger målar bilder som speglar parallella världar. Malin Bångs stycke Canción Esquirla och Rei Munakatas Shiomidai Dream kretsar kring minnen och ljudassociationer Båda styckena bygger på användandet av konkreta vardagsföremål som stenar, ballonger, transistorradio, rinnande vatten; en klangvärld som kombineras med traditionella instrument och ett rumsligt tänkande. Medan Bång åkallar ett slags barndomens förflutenhetens landskap är Munakatas det pastorala. I båda fallen paras lyhördheten för deras respektive ”sound object” (med en helt annan betydelse än Pierre Schaeffers) med en lika stark känsla för de klangliga valörerna i de traditionella instrumenten.

Samma fina känsla för alternativa klangvärldar finner man i Øyvind Torvunds Tune Park – jag tänker framför allt på den relativt ”lågteknologiska” live-elektroniken. Torvund utforskar även den variabla formen, något som han har gemensamt med Miika Hyytiäinens och dennes Traumgruppe där olika narrativa spår växlar mellan instrumental musik och band. Idén om musikaliska soundscapes återfinns även i Claus Gahrns Surrounded samt i Nicolai Worsaaes Fastbreaks. Utmärkte sig gjorde Tomi Räisänens Broken Flower som snyggt balanserar ett slags neoklassicism à la 1930-tal med minimalism – lite som att stanna upp vid en fras som hakar upp sig.

Med sitt turnéprogram visar Curious Chamber Players hur kammarmusik fortfarande kan bygga på konsertformerna, det traditionella verket och konstmusikens kammarmusikaliska musicerande. Det finns inga barriärer som måste raseras, det handlar enbart om att göra intressanta program och att arbeta med musik som är genomarbetad, lekfull och nyfiken. Det är så klart svårt – men för Curious Chamber Players verkar det så lätt.

Andreas Engström
Last Updated ( Sunday, 15 April 2007 )